Anders Arborelius befrämjar sakramentaliedyrkan i form av kroppsdelar från döda helgon

Den katolske biskopen i Sverige Anders Arborelius murade den 26 januari 2003 (dagen innan han träffade pingströrelsens företrädare för ekumeniska samtal) in sex första klassens reliker i altaret i S:t Lars katolska kyrka i Uppsala. Relikerna bars först in i procession under högmässan och därefter skedde insättningen enligt en särskild ritual. Med detta menar man att relikerna på ett speciellt sätt ska uttrycka Guds närvaro! Kyrkan invigdes 1985 men saknade då reliker som dock nu genom en jesuitpaters förmedlan skänkts som gåva av en jesuitkommunitet i Chicago. Samtliga reliker består av kroppsdelar från döda helgons kroppar. Makabert! Det är inte bara frimurarna som har benknotor och dödskallar i "garderoben"!

Låt oss då titta lite grann på vilka dessa helgonen är - Helgonen är följande:

Aloisius Gonzaga (jesuit, född i norra Italien), 1568-1591. Han led av en smärtfull och smittsam hudsjukdom samt njursjukdom, huvudvärk och sömnlöshet. I ung ålder började han att leva som en sträng munk, fastade tre dagar i veckan på vatten och bröd, piskade sig själv med hundpiskan och steg upp för att be på stengolvet vid midnatt även om det var iskallt väder. Han vägrade att se på kvinnor, även sin egen mor. Han bad mycket framför Mariabilder och krucifix och fick olika syner. Det sägs att han irriterade de andra noviserna genom att varje gång han gick upp eller ned för en trappa stannade han för att recitera Ave Maria på varje trappsteg. I en extas som varade en hel natt fick han veta exakt vilken dag han skulle dö. Han blev helgon 1726. Han har varit skyddshelgon för pestsjuka men har på senare tid utsetts till förebedjare för aidssjuka.

Roberto Bellarmino (jesuit, biskop, kardinal, professor och kyrkolärare, född i Toscana i Italien), 1542-1621. Som präst verkade han i områden där protestantismen växte starkt. Han skrev bland annat en disputation mot de protestantiska heretikerna. Bellarmino försvarade under hela sitt liv påvens makt. Det var Bellarmino som av påven fick i uppdrag att varna Galileo för att inte tro eller försvara den kopernikanska teorin. Det var först år 1992 som den Katolska kyrkan upphävde bannlysningen av den bok Galileo skrev och som han hade kunnat bli bränd på bål för, men som han istället tvingades till att offentligt ångra. Bellarmino blev helgon 1930 och kyrkolärare 1931.

Andreas Bobola (jesuit, präst och martyr, född i Polen), 1590 -1657. Han är Litauens apostel och Polens skyddshelgon. Han blev torterad och mördad av kosacker. Han blev helgon 1938. Prästen Jacob Starzewski berättade 1739 i ett påvligt förhör att han medan han arbetade vid högskolan i Pinsk så hade prästen Godebski som var rektor på högskolan sagt: "Jag funderade på vem jag i mina bekymmer skulle välja som skyddshelgon för min högskola (det var krig med svenskarna och uppror) under min tid vid mitt rektorat. Vid den tidpunkten visade sig för mig den hedersvärde fader Bobola och han sa: Varför söker du efter ett annat skyddshelgon? Jag är Andreas Bobola. Jag blev en gång dödad av kosackerna. Jag vill bli er högskolas skyddshelgon. Leta efter mig bland kollegorna." Uppenbarelsen hade tagit plats i sovrummet hos rektor Godebski. I en ytterligare uppenbarelse talade" Bobola" om var man skulle gräva för att hitta hans kista. När man grävde där fann man en kista på vilken det stod skrivet "Pater Andreas Bobola".

Problemet med sådana här uppenbarelser är att de döda kan inte uppenbara sig för oss människor på detta sättet. Det finns däremot en ockult andevärld som kan göra det. Människor kan genom Guds Ande få syner och visioner av himlen och även träffa personer som har dött, men detta sker helt och hållet på Guds villkor. Att det var prästen Bobola som uppenbarade sig finns det inget som helst stöd för, men helt tydligt var det något som ville se mer av helgondyrkan.

Claude de La Colombière (jesuit, född i Frankrike), 1641-1682. Han gjorde Margareta Marie Alacoques Jesu-Hjärta-uppenbarelser kända och hävdade att de var äkta. Han deltog även i att främja Jesu-Hjärta-andakterna, och han kallas ibland för "Jesu Hjärtas apostel". Han blev helgonförklarad så sent som 1992. Claude är även känd som skapularaposteln, så stor var hans hängivenhet för "Marias beklädnad" att han skrev: Jag ville veta om Maria verkligen och uppriktigt intresserade sig för mig. Och i skapularet har hon givit mig den mest påtagliga försäkran. Jag behöver endast öppna mina ögon. Hon har knutit sitt beskydd till detta skapularet: "Den som dör klädd i detta skall inte lida evig eld!"

Så lurade kan Mariadyrkare bli! Den personen helgonförklarade den nuvarande påven för 11 år sedan. Själv är också Johannes Paulus II känd som en hängiven Mariadyrkare.

Margareta Marie Alacoque (ordenskvinna och mystiker, född i Frankrike), 1647-1690. Hon hade en svår barndom och när hon var tio år blev hon allvarligt sjuk i reumatisk feber och hon var sängliggande tills hon var 15 år. Började få uppenbarelser när hon var 20 år. 1673 fick hon en uppenbarelse där "Herren" bad henne att ta Johannes plats vid den sista nattvarden!!! "Jesus" bad henne ta emot kommunionen den första fredagen i varje månad och att sona för de synder som var begångna mot honom, i tillägg att hålla en timmes bön varje tisdag kväll till minne av hans smärta och övergivenhet i Getsemane. 1675 såg hon "Jesus" som pålade henne att främja tillbedjelsen av hans heliga hjärta (enligt katolsk tro symboliserar detta hans kärlek till människorna). Och i uppenbarelsen fick hon 12 löften för de som är tillgivna Jesu Heliga Hjärta. Det 9:e löftet var "Jag vill välsigna de hem där en bild av Mitt Hjärta skall bli exponerat och hedrat. Och i det 12:e löftet framkommer en klar gärningslära. "Den allomfattande starka kärleken av Mitt Hjärta kommer att skänka nåden av en slutlig bättring till alla dessa som skall mottaga kommunionen den första fredagen under nio månader i följd. De skall inte dö under mitt misshag, inte heller utan att få ta emot deras sakrament. Mitt hjärta skall vara deras säkra skydd vid deras sista stund."

Skulle Jesus säga något sådant? Kan människor hjälpa Gud att sona synder? Det betyder enligt denna uppenbarelsen att det Jesus gjorde på Golgata inte var tillräckligt. En sådan uppenbarelse är ju en lögn. Vem som helst kan ju se att detta inte är Gud som talar.

Jesus vill ha tillbedjan i ande och sanning och inte bilddyrkan som är avgudadyrkan. Det behövs inga bilder, skulpturer eller ikoner som hjälpmedel för gudsdyrkan, sådant kommer från den demoniska andevärlden som alltid har förlett gudsdyrkare med sådana medel. Här ges också ett löfte om att den som under nio månader i följd under en viss dag tar emot den katolska nattvarden blir försäkrad om en sann omvändelse som räcker genom dödens stund! Ett klar förändring av Nya Testamentes lära.

I de följande åren vigde hon sig därför att med all sin kraft utbreda Jesu-Hjärta-andakten. Hon blev i detta stöttad av jesuiten Claude de La Colombière. Hon brukar avbildas i ordensdräkt medan hon håller upp ett flammande hjärta eller medan hon knäböjer framför Kristus som visar fram sitt hjärta för henne. Hon fick också törnekronans stigmata. Stigmata är ett demoniskt fenomen. Hon blev ett helgon 1920. Idag talar Margareta Marie Alacoque bland annat genom mystikern Frances Marie Klug, en kvinna i Kalifornien.

Maria Goretti, 1890-1906. 12 år gammal blev hon i närheten av Rom nästan dödad av 14 knivhugg under det att hon kämpade mot en våldtäckt. Hon dog efter två dagar på sjukhuset. På sjukhuset förlät hon sin angripare och bad om Guds förlåtelse över honom. Hon dog medan hon i sina händer höll ett krucifix och en medaljong av Maria. Hon räknas som martyr. Den 19-årige mördaren Allessandro Serenelli fängslades i 27 år. I fängelset fick han en uppenbarelse av Maria. Han såg en trädgård där en ung flicka klädd i vitt samlade liljor. Hon log, kom närmare honom och uppmuntrade honom att ta emot en armfull av liljorna. När han tog emot dem, förvandlades varje lilja till en lugn vit flamma. Maria försvann sedan. Visionen ledde till Allessandros omvändelse. Hon blev ett helgon 1950, första gången i historien som en mor sett sitt barn bli ett helgon.

Maria Goretti satte sin förtröstan till krucifix och Mariamedaljonger, istället för de löften vi har i Bibeln. Den uppenbarelse som Allessandro fick ger inget belägg alls för att den var från Gud, i den katolska världen finns många former av uppenbarelser som på intet sätt överensstämmer med äkta kristna visioner. För närvarande pågår en mängd helgon- och Mariauppenbarelser genom speciella personer.

En mängd reliker döljs i altaren i Rom, liksom i altaren i katolska kyrkor över hela världen, så även i Sverige. Det är en urspårning från verklig kristen tro som biskop Anders Arborelius deltar i.

Anders Arborelis förrättade även invigningen av den nya katolska kyrkan i Gävle, S:t Pauli katolska församling. Relikskrinet från den gamla kyrkan har flyttats till den nybyggda kyrkans altare. Där inne finns reliker från helgonen Ambrosius, Birgitta, Elisabeth av Ungern, Katarina av Alexandria, Franciskus och Carlo Borromeo.

Nyckeln till att förstå Katolska kyrkans konstigheter ligger nog i den försoningslära som den Katolska kyrkan har lagt sig till med: När Jesus Kristus frivilligt dog på korset, försonade han mänsklighetens synder. När Jesus hängde på korset sa han: "Det är fullbordat". Men enligt den Katolska kyrkan, när Gud förlåter synder kan han fortfarande kräva att syndaren gottgör för hans eller hennes synder genom lidande antingen här på jorden (som stigmatiseringarna går ut på) eller också i skärselden. Enligt denna trossats så var inte Jesu Kristi död tillräcklig för att fullständigt betala för våra synder. Vi måste även gottgöra för dem. Och vilseledande uppenbarelser bidrar till att stärka den falska trosgrunden.

Och reliksamlandet fortsätter: När S:t Olofs katolska församling i Sundsvall övertog Nacksta kyrka från Svenska kyrkan på Kristi Himmelsfärds dag 2008 så placerade Anders Arborelius fyra reliker i altaret, från Helige Theogenos, martyr på 300-talet i det som idag är Turkiet, från Heliga Grata av Bergamo som levde på 300-talet, från Norges skyddspatron och Sundsvallsförsamlingens skyddshelgon S:t Olof, död 1030, samt från den saliga Teresa av Calcutta (1910-1997). (Katolskt Magasin nr 6/2008).

Tillbaks till: föregående sidan