Katolska påvarnas väg till en fascistisk diktatur

Katolska kyrkan gör anspråk på att vara ledd av den Helige Ande och att påvarnas och biskoparnas succession är en GARANTI(!) för en sann apostolisk kyrka. Påvens ofelbarhet innebär att han inte kan ta miste när han uttalar sig på sitt ämbetets vägnar. Här nedan kan du läsa några fakta om dessa så kallade Petrus efterföljare och deras liv och leverne.
  • Leo I - biskop i Rom 440-446, förespråkade dödsstraff för kätteri. Han lade grunden för att biskopen i Rom skulle bli erkänd som "den universielle biskopen". Han var den förste som gjorde anspråk på att Petrus hade varit den första påven. Den östliga delen av kyrkan motsatte sig dessa anspråk.
  • Leo II - (682-683) förklarade en av sina föregångare (påven Honorius I) en kättare.
  • Stefan II - (752-757) uppmuntrade erövringen av Italien av Pepin, och accepterade de besegrade landområdena som påvlig egendom.
  • Sergius III - (904-911) hade en älskarinna, och deras utomäktenskapliga barn blev senare påve.
  • Johannes X - (914-928) hade många älskarinnor och blev dödad under en sådan akt av äktenskapsbrott av en rasande make.
  • Bonifacius VII - (984-985) mördade sin föregångare Johannes XIV.
  • Benediktus IX - (1033-1045) blev gjord till påve 12 år gammal. Han begick offentliga mord och rån och blev slutligen utdriven från Rom av folket.
  • Mellan 1045-1046 fanns det tre rivaliserande påvar. Under Alexander III (1159-1181) fanns det fyra rivaliserande påvar. Vem var den riktige?
  • Den verklig grymma Inkvisitionen initierades av påven Innocentius III (1198-1216) och som varade i 500 år. Detta var en kyrklig domstol var syfte var utrota och straffa kättare. Land och egendom av dömda heretiker blev kyrkans egendom. Det tjänade på detta sätt två praktiska syften: dissendenter som motsatte sig katolska doktriner blev tystade medan påvens egendom växte. Inkvisitionen är ansvarig för tortyr och död av miljontals människor som vägrade acceptera Roms påbud. Varje kriticism av påven eller biskopen blev omedelbart orsak för den mest gruvliga tortyr och avrättning. Innocentius III förklarade i sin kanoniska lag att påven "representerar icke blott en människa, men en sann Gud på jorden". (Innocentius III var samtida med Franciskus som underordnade sig denna "Gud" på jorden.)
  • "Brännandet av kättare påbjöds första gången på 1000-talet. Verona-synoden (1184) pålade biskoparna plikten att leta fram kättare i sina stift och lämna över dem till den världsliga makten. Andra synoder och det fjärde Lateran-konsiliet (1215) under påven Innocent III upprepade och framtvingade till efterlevnad detta dekret, speciellt synoden i Toulouse (1229) vilket installerade inkvisitorer i varje församling (en präst och två lekmän). Var och en var bundna till att peka ut heretiker, namnet på vittnens hölls hemligt; efter 1243 när Innocent IV sanktionerade lagarna från Frederick II och Louis IX mot kättare, så blev tortyr använt i rättegångarna; den skyldige personen blev överlämnad till de civila myndigheterna och i själva verket bränd på bål… Den nuvarande påven, Pius X (1909) har påbjudit att det i varje stift ska finnas en censureringsnämnd och en ordningsövervakningsgrupp vars funktioner är att finna ut och rapportera om skrifter och personer besmittade med modernismens villoläror. (Catholic Encyclopedia, VII, 260 )
  • Bonifacius VIII - (1294-1303) köpte sig påvetronen.

Uppenbarelseboken 17:6 "Och jag såg att kvinnan var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod. Och när jag såg henne blev jag mycket förundrad."

Tillbaks till: föregående sidan