Vad egyptiska myndigheter inte vill berätta

I Egypten pågår en stark förföljelse mot de kristna. I slutet på 1997 blev 58 turister dräpta i Luxor i Allahs namn. Naturligtvis var detta ingenting som den egyptiska regeringen stod bakom. Turismen är en av Egyptens viktigaste intäktskällor och genom att skrämma bort turisterna önskade islamisterna att fälla den egyptiska statsmakten. Men terroristerna behöver själva en välfylld kassa för att föra kriget vidare, kalashnikov-gevär och handgranater kostar pengar att köpa. Vem betalar?

Länder som Sudan, Iran, Syrien och Libyen stöttar terrorister och terrorgrupper. Men samtidigt så finns en insikt i dessa länders regeringar att terrorism också kan slå tillbaka på dem själva. Därför är terroristerna i Egypten i stort behov av att också själva finansiera sina medel. Och de som alltmer tvingas att finansiera terroristerna är de kristna. I Egypten finns en stor icke-muslimsk minoritet, som trots att den sekulära lagen garanterar lika värde och religiös frihet, så blir de kristna inte ansedda för att vara likvärdiga med muslimerna. Denna traditionella hållning till de kristna har gjort att de är lätta att pressa på pengar. Under 1990-talelt har allt fler kristna i Egypten blivit utsatta för utpressning från islamisternas sida. Och allvaret i detta är stort. De som nekar att betala, blir brutalt mördade. Och polisen står som det verkar helt maktlös - kristna som har flytt från Norra Egypten, har berättat att polisen är infiltrerad av terroristerna. Islamisterna legitimerar utpressningen genom att kalla det jitzya.

Jitzya

Jitzya är enligt muslimerna instiftat av Allah själv. I At-Tauba (kapitel 9:29) i Koranen omtalas denna skatten: "Strid mot dem, som ej tror på Allah och den yttersta dagen, ej helighåller vad Allah och hans apostel (Muhammed) förklarat heligt och ej bekänner sanningens religion (islam), nämligen dem som fått skriften, tills de villigt ger skatt (jitzya) och ödmjukar sig!" Detta kapitel från Muhammeds förkunnelse i Medina, utgör mönstret för hur en islamisk stat organiseras och hur förhållandet till icke-muslimska folk skall ordnas. Islamisterna hävdar därför att de har täckning i Koranen för vad de gör.

Jitzya var alltså den trationella skatten som blev inkrävd av muslimska härskare bland icke-muslimer, de så kallade "dhimmi" (beskyddade). Denna dhimmi-ordning har blivit praktiserad på olika sätt - från en verklig tolerans till egen favör och underkastelse. Genom att betala fick icke-muslimer vissa rättigheter, de behövde inte göra militärtjänst och rätt till att tillbe Gud i egna lokaler. Att kräva in denna skatten var viktigt av flera orsaker. För det första att det var gudomligt sanktionerat, sedan att det symboliserade den underkastelse och erkännande av det muslimska styret och dess värden, samtidigt som det var en intäktskälla.

Denna skatten är inte i bruk idag av de egyptiska myndigheterna. Men detta har islamisterna alltsedan 1970-talet utnyttjat sig av. I sin strävan efter att representera det sanna islam, ser de det som en gudagiven rätt att kräva in jitzya för att finansiera krigsföringen mot en regering som de anser som avfällig. Och nåde den som inte betalar…

Samma vecka som de 58 turisterna blev skjutan och dräpta i Luxor, fick fem kristna i El-Minya provinsen strupen avskuren av islamister. 40 andra kristna i samma provins har blivit dräpta sedan i september. Att de inte betalat in jitzya har uppgetts som orsak.

Den 6-7 september blev nio kristna dräpta rakt utanför St Georg kyrkan i staden Arroda. Nio andra kristna blev dräpta under söndagsskolan. I en annan del av staden blev tre män från samma familj dräpta. Huvudena till två av dem blev hackade i stycken med en spade, så att familjerna inte kunde identifiera liken. De hade över en femårs period betalat stora belopp till terroristerna. Då ytterligare krav kom på över 30 000 svenska kronor, nekade de till att betala och bad polisen om beskydd. Förgäves. Dråpen blev beskrivna i en artikel i den egyptiska tidningen Sabah El Kheir 970911. Denna utgåvan av tidningen blev av myndigheterna nekad till att sändas ut ur landet. Myndigheterna vill inte offentliggöra vad som sker med landets kristna befolkning.

En annan egyptisk tidning, Al-Osboa, berättade 970908 och dråpen av tre kristna män i staden Mallawi, Abu Qurqas. En av dem var gift och hade fyra barn, en hade precis förlovat sig och den tredje var en 15-årig pojke. De blev dräpta och liken blev sedan kvarlämnade på öppen gata så att förbipasserande skulle se dem. Ett brev från terroristerna hade lagts tillsammans med liken. Där stod. "Detta sker om du inte betalar jitzya. Islamisterna talar om för dig hur mycket du ska betala. Du måste betala även om du är fattig." Artikeln (kopia av den finns hos Norsk Misjon i Öst) berättar också att islamisterna river ner kristnas hus om de nekar till att betala utpressningspengarna. Tidningen säger också att en stor moske i staden sprider hatiska budskap mot regeringen, mot folket och mot TV över sin högtalaranläggning.

Beloppen som islamistserna kräver, är mycket höga med tanke på att de flesta kristna i Norra Egypten är mycket fattiga, för fattiga för att fly från islamisternas terror. De måste betala. En del konverterar till islam för att slippa utpressningen. Andra flyr utomlands. Flyktingar i Kairo kan berätta om dråp, utpressning och en maktlös polis. Varför reagerar då inte muslimerna i allmänhet i Egypten, som inte sympatiserar med terroristerna, med en stark protest? Kanske därför att en traditionell nedlåtande syn på de kristna genom århundraden har fört till en sådan krass hållning.

(Uppgifterna är hämtade från en artikel i Ropet fra öst, nr 1/98)

Till sidan om Koranen