(Ovanstående uppgifter hämtade från Jabbok - nr 1/97)

Den judiska befolkningen i några av världens städer:

1. New York 2. Los Angeles 3. Miami 4. Jerusalem 5. Paris 6. Tel Aviv 7. Philadelphia 8. Haifa

1900 000   585 000   535 000   425 000   350 000   345 000   315 000   225 000

Vid 2003 års utgång bodde i Jerusalem 693 000 innevånare, varav 67 % var judar och 33 % araber, enligt Jerusalems statistiska årsbok. År 1967 var 74 procent av stadens befolkning judar. En av anledningarna till den ökande arabiska befolkningen är att många araber flyttar till Jerusalem för att inte hamna på den arabiska sidan av det säkerhetsstängsel som byggs och att den judiska befolkningen är äldre, medan den arabiska är yngre och har större nativitet. Fler judar flyttar också från Jerusalem, än de som flyttar in till Jerusalem.

År 2137 f.Kr. kom Abraham till nuvarande Israel. Omkring år 1070 f.Kr.blev David kung. Han gjorde senare Jerusalem till huvudstad för judarna. 1012-1005 (enligt biblisk kronologi) byggde Salomo det första templet. Så nog har judarna allt en lång historia, en 3000-årig historia, i Jerusalem. Araberna har en långt senare historia i landet, efter det att judarna tvingats fly från sitt hemland genom att de romerska legionerna år 70 e.Kr intog Jerusalem, förstörde templet och fördrev största delen av den judiska befolkningen. Enligt Josefus hade det vid påskhögtiden år 70 e.Kr. samlats omkring 2,7 miljoner judar i Jerusalem. Under detta krig mot judarna dödades omkring 1,4 miljoner. I Jerusalem och närliggande områden mördades 2/3 av judarna, vilket påminner om Sak. 13:8-9, att 2/3 skulle utrotas i landet och att den återstående tredjedelen, skulle få gå genom eld, luttras som man luttrar silver och prövas som man prövar guld. Herden, Jesus, den man som stod Gud nära, blev slagen och fåren blev förskingrade (Sak. 13:7). Mot slutet av det första århundradet uppgick den judiska befolkningen i Jerusalem till över 100.000 personer, enligt Josef Flavius uppgifter, vilket troligtvis var en lågt uppskattad siffra. Historiker anger att antalet dödade judar under de två första århundradena uppgår till ungefär 2 miljoner.

Romarna hatade de frihetssträvande judarna så mycket så att de döpte om landet till Palestina. Det landet bestod då av både nuvarande Israel och Jordanien. Romarna regerade över Israel från 70 till 326. Då kom de Bysantinska trupperna och lade under sig landet till år 614 när perserna tog över till 638. Omkring 636 började de arabisk-muslimska folken invadera landet och en förföljelseperiod började. Judarna blev ställda inför döden genom att brännas eller halshuggas, expropiering eller förstörelse av hem och ägor, tvångsomvändelser och utdrivningar. Juden har inte haft det lätt. Från 1099 till 1187 var det dags för Korsfararnas korståg och erövringar av Jerusalem för att befria de kristna heliga platserna från muslimerna. De judar och muslimer som inte ville tvångsdöpas slaktades utan åtskillnad eller föstes ihop i synagogerna som sedan tändes på. En flod av tårar och blod flöt som än idag inte har blivit helt läkt. Under hot om dödsstraff så blev judarna förbjudna att komma in i sin egen stad Jerusalem. Efter åratal av krig med araberna och mördadande av judar blev korstågsfararna slutligen besegrade av den muslimske sultanen Salah al-Din år 1187 och den kristna överhögheten över det Heliga Landet tog sitt slut. Från 1187 till 1250 var det ayúbids som härskade. Från 1250 till 1517 var det mamlukerna (slavar av turkisk och kaukasisk börd som tjänstgjorde vid de egyptiska härskarnas livgarde och som 1250 störtade sultanen) och slutligen från 1517 till 1917 de ottomanska turkarna. Under andra hälften av 1800-talet varierade befolkningen i Jerusalem mellan 5.000 och 10.000 med ungefär 2/3 judar. År 1917 marscherade britterna in i Palestina och 1920 fick de mandat från Nationernas Förbund till att skapa ett hemland för judarna i Palestina. Dock delade de upp landet på ett sätt som har fått konsekvenser för nuläget. 78 procent av Palestina, landet öster om Jordanfloden gavs till beduinen Emir Abdullah ibn Hussein, som hade varit vänligt inställd till England och emiratet Transjordanien etablerades. Detta emirat separerades från moderlandet Palestina den 25 maj 1923 och ett nytt mindre Palestina skapades. Misstaget britterna gjorde var att inte av detta Palestina direkt skapa en judisk stat. Med hänsyn till araberna begränsades den judiska immigrationen till 70.000 per år och under andra världskriget var gränserna stängda. När inget annat land ville ta emot judarna och det enda alternativet Palestina var stängt för dem så var de dömda till gaskamrarna och kremoatorierna under nazisterna. De judar som på något sätt lyckades komma iland vid medelhavets kuster arresterades av britterna och fängslades i koncentrationsläger bakom taggtråd antingen i deras eget land Israel eller på Cypern och behandlades mycket inhumant. Den jude som försökte försvara sig mot denna tortyr blev inte långlivad. Inte förrän år 1945 efter det att judarna hade lidit så katastrofalt mycket kom tanken på att judarna skulle få en egen stat. På basis av FN:s deklaration i november 1947 (vilken inte godtogs av Storbritannien och arabstaterna) förklarade David ben Gurion etablerandet av det självständiga Israel den 14 maj 1948. Nästa dag övergav de brittiska myndigheterna det Heliga Landet. Arabstaterna, som hade fått militär träning av britterna och beväpnade med brittiska vapen befallde omedlbar attack mot den nya israeliska staten. Men Israel överlevde! Och lever fortfarande. Om än det fortfarande är många länder som missunnar den israeliska staten det territorium de nu har och som så väl behövs för alla de judiska immigranter som varje år anländer till det fria Israel (Eretz Israel).

Den palestinska fredagsbönen 1997-09-12

Islam uppenbarar då och så sitt inflytande över de ledande i arabvärlden. Den palestinske muftin Ikrama Sabri höll den 12 september 1997 denna predikan i Al-Aksa moskén i Jerusalem. Den sändes även över den palestinska radion "Palestinas röst" under ett besök i Israel av Madeleine Albright. Här ett utdrag från predikan:

"Å muslimer, vi måste höja våra röster mot Amerika, dess allierade Britannien och alla otrogna nationer och säga att Israel stjäl vårt land och etablerar illegala bosättningar… Varför understödjer Amerika bosättningar i Israel? Är inte bosättningarna terrorism? Och därför, Amerika är terroristernas ledare. Å Allah, förstör Amerika, hennes agenter och hennes allierade!

Kasta dem in i deras egna snaror, och övertäck Vita Huset med mörker! Å muslimer, våra bröder i tron överallt, syftet med USA:s statssekreterares besök till Palestina är att understödja Israels position angående bedräglig säkerhet och fanatiska bosättningar… Det strategiska förbundet mellan zionismen och korsfararna (muslimernas benämning för kristna) är en satanisk allians fientlig till islam och muslimerna och vi förväntar inget gott från den. De muslimska massorna i Palestina och över hela världen fördömer Albright's deklaration tillkännagiven idag och de senaste två dagarna. Massorna fördömer Amerikas proisraeliska ståndpunkt, vilken visar att globala styrkor, heretiker, terrorister och dessa fyllda med hat smider en allians mot islam och muslimer… Å Allah, förstör Amerika, hennes agenter och allierade! Allah, res upp den islamiska flaggan över Al-Aksa moskén, Jerusalem och Palestina…"