Arafat sa nej till fred med Israel

Urklipp från Shalom oktober 2000:

Baraks kompromiss om Jerusalem
Vad hade hänt, om Arafat accepterat de amerikansk- israeliska förslagen vid Camp-David förhandlingarna? Enligt dessa skulle Arafat ha fått full suveränitet över såväl det muslimska som det kristna kvarteret i Jerusalems gamla stad, fortsatt religiös kontroll över Tempelberget, full suveränitet över arabiska byar kring Jerusalem samt över Jerusalems arabiska stadsdelar utanför gamla stadens murar.

Om Barak och Arafat hade enats om detta förslag, hade följden blivit en i praktiken delad stad, oberoende av vilka beteckningar man hade valt för olika former för palestinsk autonomi.

Det som till slut förhindrade denna delning av Jerusalem var inte Barak, utan Arafats hårdnackade vägran. Han ville denna gång ha hela östra Jerusalem eller inget alls.

Efter en eventuell slutlig överenskommelse önskade de israeliska förhandlarna ett officiellt och offentligt tillkännagivande från arabisk sida att konflikten är över, att inga ytterligare krav finns och att fred råder. Dock: Yassir Arafats svar blev ett nej.

Slut på urklippet.

 

Arafat valde istället samarbete med terroristförespråkare

Och vad valde Arafat istället? Jo, han valde att tillsammans med sin egen Fatah-rörelse bilda en kommitté och samarbeta med den militanta islamistiska rörelsen Hamas och övriga palestinska fraktioner som inte alls vill ha någon fred. Islamiska Jihad är bland annat kända för sina självmordsattacker. Möten mellan dessa grupper hålls nu regelbundet som ett verktyg för Intifadans uppror. Den Palestinska myndigheten är inte självt del i koalitionen, men ett par möten har förekommit med koalitionen. Enligt en talesman för Hamas i Gaza så möts dock representanter för Hamas och den Palestinska myndigheten dagligen för att koordinera sina aktiviteter. Den Palestinska myndigheten har också i samförstånd frigivit Hamas- och Jihadfångar. Det var Yassir Arafat personligen som sörjde för att de terrorister som satt fängslade i PLO-kontrollerade områden blev fria. Bland dessa Hamas-terroristen Mohammed Deif. Bland de mest beryktade terroristerna finns bombexperter och personer är upptränade till självmordsattentat. Flera av de frisläppta terroristerna förklarade omedelbart att de skulle återuppta sina dödliga attacker mot israeliska mål. Och så har det visat sig att det har blivit.

Kommitté-medlemmar har sagt att en av dess huvudfunktioner är att vidta åtgärder för att visa upp ett gemensamt ansikte mot Israel. Detta betyder att Arafat arbetar mycket nära med både ledare för Hamas och den islamiska terroristorganisationen Jihad. Problemet är att Yasser Arafat därigenom får allt sämre möjligheter att fatta några egna självständiga beslut för fred och samförstånd med Israel. Men det är väl inte det som intresserar den forne Nobels fredsprismottagaren numera. Arafat har istället valt intifadans väg. Och till detta får han stöd av andra arabiska ledare. Egyptens utrikesminister Amr Mussa har förklarat att "Arabvärlden måste göra allt vad den kan för att hjälpa den palestinska intifadan." Arabvärlden har valt våldets väg, när freden fanns inom räckhåll!

 

Vad är Hamas?

Hamas är den största islamiska rörelsen på de palestinska områdena i Israel, och bildades strax efter det att den förra intifadan utbröt 1987. Organisationen motsätter sig fredsprocessen som startade i Oslo och vill etablera en islamsk stat i Palestina på hela det territorium som det ursprungliga Palestina-mandatet innehöll. De kräver ett totalt israeliskt utträde från vad de kallar ockuperade områden. Hamas har en politisk och en militär gren. Den politiska grenen är involverad i att bygga skolor, sjukhus på västbanken och Gazaområdet samt att stödja det palestinska samhället i socialt och religiöst hänseende. Den militära grenen har utfört en mängd av blodiga attacker mot israeliska mål.

Tillbaks till  Israelsidan.