Nytt vin i nya säckar...

Budskap erhållet av Åke Forslin 2008-03-23

Vid kvällsbönen påskdagen 2008 visar Herren detta: Först hörde jag orden att jag skulle bli inbjuden till en högtidsfest. En fest tillsammans med Herren. Innan måltiden hörde jag Herren ropa: ”Jag skall ge er mitt blod som ska ge läkedom och upprättelse, men jag vill att ni tar med er era vinsäckar så jag kan fylla på, så ni kan dela med er, till dem som en gång har smakat på detta, men har varit förskingrade en lång tid.”

Så ser jag hur folket kommer med sina små påsar av skinn. Jesus börjar hälla ur sin vinflaska. Den ser inte stor ut. Men jag kan se och räkna till ungefär 100 personer i denna stad, som går fram för att få sina skinnsäckar fyllda. Samtidigt så ser jag att när Jesus fyller dem så rinner det rakt igenom. De är torkade, de är spruckna. Jag ser hur Jesus håller upp en med sin högra hand och ser på den. ”Vad har ni gjort mitt folk? Var är livet, var är livet som jag har gett er? Det rinner rakt igenom, det är inte vårdat det jag har gett er att vårda.” (Matt 9:17)

Men så ser jag hur små barn kommer fram med sina små skinnsäckar. Där stannar vinet kvar! (Matt 11:25)

Jag ser hur Jesu ögon är tårefyllda. Han gråter över de obrukbara vinsäckarna, som är uttorkade. Han gråter, men så torkar han tårarna med sin hand. Jag ser skaran går emot slutet och många är mycket, mycket bedrövade. De slänger sina obrukbara skinnsäckar i en liten eld som finns utmed denna skara. Jag ser hur de bara går bort, de lämnar denna fest som Jesus har kallat till.

Jag hör ord från Jesus: ”Många är kallade, men de går inte på den väg jag har fört dem utan de går sina egna vägar.” Han sträcker ut sina händer och jag hör honom ropa: ”Fader, förbarma dig över dem som vill gå i den kallelse som jag har gett dem. Jag skall ge dem en ny välsignelse i kraft av den helige Ande.”

Genom ett fönster kan jag se ut. Där bryter en vattenflod fram. Det är ett enormt starkt ljud i denna nya vattenflod. Men jag ser hur Jesus sätter upp handen. ”Hit men inte längre. Det är nog nu för vad detta vatten har gjort.  Men det kommer att bli en tankeställare för mitt folk, när dessa bygder ska skakas av någonting som inte är utav människors kraft, utan min kraft, säger Herren. Jag kommer tillbaka till en ny måltid med er, men jag söker ett folk som kan bära de färska vinsäckarna med den helige Andes ledning.

Jag ser en mycket stor oro bland gästerna. De som har lämnat festen står som skingrade där utanför med sänkta huvuden. Jag hör Jesus säga till några som står mycket nära honom: ”Gå till dem och undervisa dem om vad mitt ord säger, för endast mitt Ord ska upprätta de som har låtit sina vinsäckar torka. Endast mitt Ord, säger Herren.

Jag Herren, kallar mitt folk till en speciell bön, en bön där ni står enade som ett Guds folk . Det har varit så mycket bekvämligheter, men säger Herren, det är slut på den bekväma tiden.  Jag kallar er att söka min vilja för att mitt folk ska samlas och komma tillbaka till den första kärleken, för det är genom den ni ska segra över allt mörker och allt som är svårt. (Upp 2:4-5)

Jesus går ut på en äng och ropar: ”Kom, kom mina barn! Jag kallar er, kom tillbaka!” Då ser jag får uppe på en höjd som börjar springa ner mot Jesus. ”Dessa, mitt folk är de förlorade, de som har gått på den andra sidan höjden och levt i skymundan för er, systrar och bröder.” Jesus böjer sig ner och fåren kommer till honom runt omkring. Han stryker dem varsamt, en och en, med sin hand. Det är flera hundra, kanske tusen får men han stryker alla med sin högra hand. Ser ett leende i hans ansikte. Han säger små ord till var och en för han älskar sina får.

Jag hör honom säga, med utsträckta händer över denna fåraskara: ” Jag är er Herde och jag skall leda er på den rätta vägen för mitt namns skull. Jag älskar er!” AMEN (Hes 34:11-12)

Åke Forslin

www.tidenstecken.se