Vittnesbörd av Olafur Zophaniasson, Reykjavik

Jag växte upp i ett vanligt hem i Akureyri på norra Island. Mina föräldrar var engagerade i ockultism och New Age. Familjen deltog i seanser. Själv hade jag övernaturliga förmågor och kunde se in i den andliga världen redan i femårs åldern.

Jag levde i andligt mörker och kunde se in i framtiden. Jag kunde också se "döda släktingar" och mina egna andliga tjänare som gjorde precis det jag bad dem att göra. Många i familjen kom till mig för att få råd, fastän jag inte hade förmåga till att skilja mellan det onda och det goda.

Sommaren 1989 blev en vändpunkt i mitt liv. Jag var då 18 år gammal och hade börjat att bruka mer och mer alkohol i ett försök att dricka mig ut ur det andliga mörkret jag befann mig i. Jag längtade efter frid i själen och hade många frågor, men fann inte svaret på livets realiteter. "Varför lever jag, och vad sker när jag en gång skall dö?"

En kväll efter att jag hade lagt mig, bestämde jag mig för att fråga mina andliga tjänare. Men då dessa inte kunde ge mig svaret på livets gåta, blev jag till sist så frustrerad att jag bad dem försvinna ut ur mitt liv och lämna mitt rum för att aldrig mer komma tillbaks.

Resultatet var att de förändrade sig och blev till monster. Tvivlet jag hade haft i mitt hjärta blev till fruktan. Jag var säker på att jag skulle dö. Monstren som tidigare hade varit mina andliga tjänare, angrep mig nu och höll på att dräpa mig. Rädslan tog mig.

Fast jag inte kände till något om Gud, mindes jag "Fader vår" från skolan. Jag började att be den bönen. Då jag kom till avsnittet "tillkomme ditt rike", skedde något jag aldrig förr hade känt. Mörkret försvann och ljuset kom in i mitt liv, och med det en frid som var en helt ny känsla för mig.

Monstren lämnade rummet mitt och det fylldes med friden jag hade längtat efter hela mitt liv. Då sa jag till Gud: "Gud, om du finns, vill jag ha denna friden i mitt liv var enda dag resten av mitt liv."

Några veckor senare blev jag bekant med två kristna flickor som tog mig med på kristna möten. Där fick jag anledning till att ta emot Jesus som min personliga frälsare. På mötena kände jag den samma friden som jag hade upplevt då jag bad "Fader vår" på rummet. Då bara visste jag att jag hade funnit det jag hade längtat efter hela mitt liv. Jag blev född på nytt och från den dagen slutade jag med att dricka alkohol. Jesus satte mig också fri från att svära.

(Från Troens Bevis, maj 2002)

Tillbaks till: föregående sidan