Gåvan att skilja mellan andar (Kenneth E. Hagin)
| Min första upplevelse av gåvan att
skilja mellan andar hade jag i januari 1953. En månad
innan den manifesterade sig, i december 1952 uppenbarade
sig Herren för mig i en vision medan jag bad tillsammans
med en annan pastor. "Från denna natten och
framöver", sa Herren till mig, "vad som är
känt i Mitt Ord som att skilja mellan andar kommer att
vara i funktion i din tjänst och liv NÄR DU ÄR I
ANDEN." Sedan talade Herren till mig i denna
visionen i en och en halv timme om djävulen, demonen och
demonbesättelse. Och han sa mig igen att gåvan att
skilja mellan andar skulle börja verka i mig för att
urskilja den andliga världen. Detta hände i den andra veckan av december 1952. En månad senare i januari, predikade jag i östra Texas, och pastorns brorsdotter/systerdotter led av lungcancer. De matade henne sex gånger per dag, men hon förlorade ända vikt. Hon var sängliggande och det såg ut som hon var döende. Jag lade händerna på henne fyra gånger och det blev ingen Andens manifestation. Nåväl, de fick henne ut ur sängen och tog henne med till gudstjänsten. Och den femte gången som jag lade händerna på henne, så var jag PLÖTSLIGT i Anden och såg denna demonen hänga på kvinnans kropp, över hennes vänstra lunga. Demonen såg ut om en liten apa som hängde på henne. Så jag talade till anden och befallde honom att gå, precis som Paulus befallde spådomsanden som hade besatt tjänsteflickan. Och när jag talade, föll demonen ner på golvet. Sedan sa jag åt honom att inte endast lämna den unga kvinnan, men att lämna fastigheten, och han sprang ner för gången och ut ur byggnaden. Pastorns brorsdotter/systerdotter blev ögonblickligen fri. Hon gick rakt tillbaka till samma doktorer samma veckan och de kunde inte finna ett spår av cancern. Båda hennes lungor hade helt rensats upp. En tid efter att detta hände, fick jag en annan manifestation av att skilja mellan andar när jag bad för en person i helandekön. Denna mannen sa att han var nervös och kunde inte sova. Så jag bad för hans nerver att bli helade och skickade sedan iväg honom. Jag stor vid sidan av predikostolen och lade bara händerna på människorna när de passerade förbi en efter en. Sedan tittade jag upp och såg denna mannen met detta nervösa tillstånd som jag hade bett för sitta på bänken längs fram i kyrkan. Och plötsligt var jag i Anden och såg denna lilla demonen sitta på mannens skuldra. Den här såg också ut som en liten apa, men han hade sin arm omkring mannens huvud i ett armlås. Jag förstod vad detta betydde - demoniskt betryck. Så jag bad honom komma tillbaks upp till predikostolsområdet där jag betjänade. Ingen annan såg någonting. När han kom upp till predikostolen, talade jag till anden och sade, "Du måste ge dig av nu". Och han sa "Jag vet att jag måste om du säger mig att göra det, men jag vill säkert inte göra det." Sedan så föll anden av honom och låg på golvet och kved och ylade som en liten hund som blivit slagen. Sedan sa jag. "Inte endast lämna honom, men du lämnar dessa områden i Jesu Krist Namn!" Och han sprang ut genom en sidodörr och försvann. Mannen sa att det var som en järnband som bara lossade runt hans huvud när demonen hade befallts att gå. Och, onödigt att säga det, de sände honom aldrig till hospitalet. Han var i ett av mina möten med en av sina pojkar femton år senare, och var fortfarande frisk, prisat vare Gud. Så det finns onda andar. Djävulen är verklig. Men, tack Gud, Gud är verklig. Halleluja! Guds kraft är verklig. Och Gud är större än djävulen! (Kenneth E. Hagin: The Discerning of Spirits, The Word of Faith februari 1998) Tillbaks till: föregående sidan |