Harry Månsus och Brommadialogen är ute i grumligt vatten

Petrus har 11/4 2003 gett ett stort utrymme åt att berätta om Brommadialogens andlige ledare, Harry Månsus. Jag vill dock hävda att den andlighet som Månsus för fram kommer att få farliga konsekvenser för kristenheten i slutändan.

12/4 deltog jag i en seminariedag som Månsus höll. Månsus avslutade dagen med att säga att han själv "vill inte kura ihop med någon kyrka längre". Det finns alltså en viss klyfta mellan den gamla kyrkliga verksamheten och det speciella som Månsus nu representerar.

Jag tror det är riktigt som en deltagare sa att större delen av kyrkans medlemmar idag lever i sin egen lilla värld och har inte kunskap till att konfronteras med nyandligheten eftersom den egna troskunskapen är så grund. Och det är väl det vi ser resultatet av när det gått så långt så att jungfrufödseln, undren och det mesta i Bibeln kan ifrågasättas utan att ledarskapet ställs till ansvar.

Månsus rör sig med kristna termer. Han är medveten om att den befintliga kyrkan förlorar terräng i hela västvärlden. Men i kontakten med nyandligheten så finns det för honom inte längre ett omvändelsens måste. Det handlar mer om att lyssna till sitt inre. Han använder i kontakt med nyandligheten namnet Immanuel istället för Jesus. Sinnesro, helhet, må bra och mystik blir modellen och frön till en annorlunda kyrka. Låt folk uttrycka sig på sitt eget sätt, även om de svär ibland, var hans uppmaning.

Den verkliga varningsklockan var nog det vittnesbörd som en man från tolvstegsrörelsen gav. Hans väg till att hitta Gud var genom meditation och bön till Gud som man själv uppfattar honom och den gudskraften kunde vara exempelvis Moder Natur. Till detta vittnesbörd gav Månsus ett starkt bifall. Jag frågade mannen som vittnade efteråt om hans tro på Jesus, men den teologi som Bibeln har var inget för honom. Han sa sig också ha pratat med ett flertal präster om detta och de hade sagt: Fortsätt!

Att Brommadialogen är ute i grumligt vatten visar det senaste numret av deras nya tidskrift Von Oben. Som huvudartikel har man en intervju med Jonas Gardell med anledning av hans nya bok med titeln "Om Gud". Intervjuaren Sven-Gösta Holst är också ansvarig utgivare för Von Oben, och har varit verksamhetsledare på Brommadialogen. Han beskriver Gardell som kristen med en barnatro som visar sig bära.

Enligt det Gardell säger i intervjun, är en Gud som är allsmäktig både ointressant och skrämmande. Han tolkar bibelberättelsernas gudsbilder som att Gud har målat in sig i ett hörn som han inte kommer ut ifrån. Och somliga av bibelns gudsbilder kan vi avfärda med samma självklarhet som vi avfärdar Tor, Oden och Freja. Sanningen att säga är Gardell inget annat än en villolärare.

Artikeln om Margareta Melin är minst lika bedrövlig som den om Gardell. Det är med sorg man konstaterar att poeten Melin nu har fångats av spiritistiska böcker och uppenbarelser. I artikeln beskrivs tre kanaliserade böcker som om det är Gud som talat genom dessa. Melin säger om böckerna: "Dessa böcker inger hopp om enhet och fred, försoning och rättvisa på jorden. De betonar människans ansvar att bli den hon är och fylla sin plats, sin uppgift. De inbjuder till samverkan i kärlek och lovar himlens stöd och närvaro när man lyssnar in sin kallelse och ställer sig i livets tjänst." Demoner kan inte hjälpa oss till någon fred eller försoning och kommer att till sist dra människan till helvetet. Att Brommadialogen går en sådan väg är illavarslande.

Bertil Lundberg

Tillbaks till föregående sidan