Förmedlat genom Dave Duggan:  

Kära vänner,
detta är ett vittnesbörd från en ung flicka i vår kyrka, 14 år, som var en del av ett team som Gud använde för att resa upp en dödfödd baby i Guatemala. Vi känner den unga flickan personligen. Hennes karaktär och integritet är utan anmärkning. Du får läsa en nutida Lazarus-återupplivande berättelse. Detta är så nära flamman till en bokstavlig uppståndelse från de döda som vi någonsin har varit! 

Mitt namn är Abby. Jag är 14 år gammal. Jag bor i västra North Carolina. Under sommaren 2008 åkte jag med en teamresa till Guatemala. Under en del av resan, delade vi upp oss i mindre tjänsteteam (5 till 7 personer) och besökte olika byar i San Pedro La Laguna området. Vi reste från by till by för att berätta för indianerna om Jesus. Under en speciell dag, besökte vi hemmet hos en ung kvinna. Hon bodde i en liten by med omkring 14 eller 15 hus. Vi försökte att leda den unga kvinnan till Kristus, men det gick inte så bra. Efter en stund beslöt vi oss för att dra vidare. Innan vi åkte frågade vi kvinnan om vi kunde be med henne för någonting i hennes liv. Hon berättade för oss att dagen innan, så hade hon fött en dödfödd baby och att vi kunde be med henne om det.

I Guatemala är kulturen sådan att det är en stor skam och fördömelse för mammor som föder missbildade eller dödfödda barn. Vi bad en enkel bön att allt skulle ordnas väl med begravningen av babyn och att modern skulle bli besparad skammen och fördömelsen som är kopplad med att ha gett födsel till ett dödfött barn. När vi bad den här enkla bönen, så ville min vän och teammedlem Julia (17 år) att vi skulle be över babyn kropp. Jag trodde hon var tokig genom att föreslå detta och att det inte var en bra idé. Men Julia var envis. Hon sa igen att vi behövde be över babyns kropp. Hon bad mig fråga mamman om hon fortfarande hade babyns kropp. När jag frågade berättade mamman att babyns kropp var insvept i begravningskläder i ett bakre rum. Jag frågade henne om vi kunde be över kroppen. Mamman svarade tveksamt, ja. Vi gick in i det bakre rummet och såg babyns kropp insvept i ett bylte på sängen. Julia rörde vid babyns huvud och frågade om vi kunde linda upp för huvudet. Mamman sa, ja, om vi lindade tillbaka det rätt när vi var klara. Julia tog upp kroppen och lindade upp för huvudet. Babyns huvud var mycket litet och blekt. Babyn var dödfödd och hade varit död utanför livmodern i 27 timmar. Hennes hud hade fått skuggor av lila. Hela vårt team, fem av oss, började gråta och be över den här babyn. Vi bad under trettio till fyrtio minuter. Vid slutet av den här tiden skrek Julia ut till Gud och talade till honom att hon trodde med hela sitt hjärta att den här babyn kunde bli upprest från de döda. Efter att Julia hade skrikit ut blev alla tysta. Vi var i tyst förbön. Inom ett fåtal minuter började babyn att röra på sig. Sedan hostade babyn och började gråta. Modern kom inrusande i rummet. Hon skrek, vad är det som händer? Ingen kunde svara henne. Vi bara stirrade på babyn som hade kommit tillbaks till livet. Modern frågade oss igen, vad är det som händer? Hon började gråta när hon såg att babyn var vid liv. Hon sprang ut ur huset och bankade på varenda dörr i byn och berättade för dem att Gud är verklig därför att hennes baby hade fått liv. Inom omkring 30 minuter hade babyns hud och rörelser blivit helt normala. 

De övriga byborna kom till huset för att se detta häpnadsväckande mirakel. De frågade oss med vilken av indianernas gudar som vi hade bett till för att ett sådant mirakel skulle hända. Vi berättade för dem att vi hade bett till den största Guden någonsin och vi började förklara för dem om Jesus. Snart förstod vi att vi inte skulle ha tid att kunna förmedla frälsning till alla personerna individuellt. Så vi samlade ihop alla byborna tillsammans, satte på vårt lilla ljudsystem och förklarade frälsningens väg. Alla i byn, 80 till 90 personer bad för att ta emot Jesus. Var och en av dem blev döpta i den Helige Ande och började att tala i tungor. Många föll till marken när den Helige Andes kraft kom över dem.

Fem dagar senare återvände vi till byn för att kolla upp modern och babyn. Byn hade förberett en stor middag till ära för vårt team. Vi njöt av en underbar stund av gemenskap tillsammans. Babyn, som de kallade Julia, var vid perfekt hälsa och hade gått upp i vikt. Ännu efter fem dagar, skakade modern från den inverkan som Gud hade gjort på hennes liv genom uppståndelsen av barnet. Två dagar efter vårt uppföljande besök tog modern babyn till kyrkan. Modern skakade fortfarande från Guds kraft på hennes liv till följd av detta häpnadsväckande mirakel. 

Abby

www.tidenstecken.se